logga transparent 350px


Redan när niten först påträffades syntes delar av de stiliserade fåglarna på nitens ovansida.

Fyndens Ströja del II: Praktsköld med fågelmotiv

Nu är det dags för oss att åter igen bege oss tillbaka till slätten strax nordöst om Norrköping och berätta lite om de fynd som påträffades vid 2016 års utgrävning i Ströja. Den här gången har turen kommit till ett fynd som kan berätta lite om yngre järnålderns försvarsutrustning. Det rör sig om en s.k. brättenit i kopparlegering som suttit på en vackert dekorerad sköld. Niten påträffades i ett av de rika kulturlager som täckte stora delar av den forna boplatsen. Som bilden visar är niten vackert utsmyckad med tre fågelhuvuden som sitter som förlängningar på en triangel med böjda armar. I mitten ser vi även själva järnniten som fäst det runda beslaget på skölden. På föremålets baksida saknas ornamentik, istället hittar vi trärester från själva skölden som fortfarande sitter kvar och som bevarats tack vare metallerna i niten.

Figur 2 nit efter konserveringNitens framsida (till vänster) och baksida (till höger) efter konservering. Niten är 3,5 cm i diameter och med järnniten blir den 2 cm tjock.

Liknande sköldnitar har påträffats i de rika båtgravarna utanför Uppsala, b.la. i Valsgärde, Vendel och Ultuna. Själva ornamentiken med tre fågelhuvuden i en cirkel som sammanstrålar i en triangulär mittpunkt är ett relativt populärt motiv under vendeltiden, d.v.s. omkring 500-800 e.Kr. Just den här stilen av ornamentik klassificeras som vendel VII:2 med datering runt 600-650 e.Kr.

Den närmsta parallellen hittas i en av båtgravarna från Ultuna. Här är dock djurmotivet aningen annorlunda, annars är det en näst intill identisk ornamentik på båda nitarna. Den stora skillnaden hittas i att niten från Ulltuna är positionerad på sköldens mitt. Vi tror nämligen inte att niten från Ströja ska ha haft en liknande placering, anledningen till detta är att den saknar en framträdande och förhöjd sarg. Detta kan tala för att den snarare varit placerad på sköldens brätte, d.v.s. att niten placeras längs med skölden eller sköldbucklans yttre kant, att niten har rester av trä på baksidan är givetvis något som även ger stöd till en sådan tolkning då den torde ha suttit direkt mot sköldens trä.

Figur 3 sköldbuckla ulltuna wulfheodena MbunkerMittnit och sköldbuckla från en av båtgravarna i Ultuna, Historiska museet. Tack till M. Bunker, Wulfheodena för foto.

Hur stor kan då skölden som den här niten suttit på vara? Generellt sett så är sköldarna från vendeltid mellan 90-110 centimeter i diameter, de verkar bli något mindre under vikingatid och variera mellan 80-90 cm. Materialmässigt verkar det även ske en förändring över tid där lövträd som ask, al och lönn tycks föredras under vendeltid men att man under vikingatid snarare övergår till att använda sig av olika granträn. Intressant är att ek aldrig tycks användas som sköldmaterial, något som med tanke på ekens hårdhet borde vara passande. Ek är dock ett väldigt tungt träslag något som kanske begränsat dess användningsområde.

Givetvis är det svårt att hålla sig ifrån att fundera kring hur och varför rester av själva träskölden fortfarande sitter kvar på nitens baksida samtidigt som ingen annan del av skölden påträffades vid utgrävningen. Rent logiskt kan man tänka sig att om niten av en tillfällighet eller genom förslitning hade ramlat av från skölden så hade antagligen inget trä från skölden följt med. Att vi just har rester av sköldens virke kan indikera att skölden blivit sönderslagen. Något som vanligtvis sker genom våldsutövande men som även kan ha skett under religiösa former eller kanske rentav när skölden kasseras.

Vi har tidigare berättat om att man bedrivit olika former av offer kring två vattenfyllda försänkningar i närheten av de stora hövdingahallarna under vendel- och vikingatid. Där påträffades b.la. rester av rituellt offrade djur men även en depå med miniatyrvapen.

Själva förstörelsen av föremålen tycks många gånger ha utgjort en stor del av det rituella handlandet. Ett välkänt exempel är våtmarksdeponeringen i Illerupp-Ådal, Danmark. I en gammal våtmark påträffades över 15 000 föremål, varav en betydande del utgjordes av vapen, sköldar och rustningar. Majoriteten av dessa hade i rituellt syfte blivit förstörda, böjda eller sönderhackade innan de placerats ut i träsket. Kan det vara möjligt att se resten av skölden och sköldniten som hittades i Ströja som en liten del i den övergripande offerkulturen som vi sedan tidigare bekräftat på platsen trots att niten inte påträffades i direkt anslutning till offersvackorna?

Vad nitens ornamentik betyder är givetvis omöjligt att med säkerhet veta. Fågeldjur är ett vanligt motiv under hela järnåldern. Under vendeltid är de s.k. vendelkråkorna populära. Dessa hittas vanligtvis som broscher och som detaljer på andra smycken. I de flesta av fall föreställer de hukande fåglar med markerat huvud, näbb och klor, ofta förgyllda och rikt dekorerade med granater och bergkristaller. En distinkt detalj är att dessa stiliserade fågeldjur ofta har en böjd näbb, något som gör att de bör ses föreställa falkar eller örnar snarare än korpar. Fåglarna på Ströjas sköldnit hör dock inte till dessa utan har en lite annan utformning, dessutom har de något så när raka näbbar och kan alltså ses föreställa korpar eller någon annan form av kråkfågel.

Korpen hade en särställning inom den nordiska mytologin där gudarnas hövding Oden, själv hade två korpar, Hugin och Munin. Dess uppgift var att flyga runt bland de nio världarna och berätta för Oden om vad de såg och hörde. Korpen kom även att bli en symbol för döden, antagligen för dess roll som asätare där de antagligen frekvent kom att besöka slagfältets och avrättningsplatsens eftermäle. Något som man säkert önskade försvara sig emot på alla möjliga sätt.

E-post

Login