2018:3180 Kallrostar och slagg vid Ingarvet

Den arkeologiska förundersökningen kunde påvisa tre faser av utnyttjande på platsen. Den äldsta fasen är daterad till som tidigast 770–990 AD, det vill säga vikingatid. Det rör sig om ett odlingslager men vad det representerar är svårt att säga. Ytterligare några fragmentariska äldre markytor framkom i den södra delen av ytan. Dessa är inte daterade och kan inte förutsättas vara samtida med det vikingatida lagret. Bebyggelse har funnits på platsen från 1500-talet till 1700-talet men endast diffusa spår efter denna bebyggelse framkom vid förundersökningen. Några lager i sydväst kan knytas till denna period men den dåliga bevaringsgraden gör det svårt att avgöra om resterna utgör byggnadslämningar. Alla fynd från undersökningen framkom i anslutning till dessa
små och fragmentariska lager. Det rör sig om keramik och ett fragment av en kritpipa. Alla skärvorna tillhör en sammanhållen kronologiskt period som
omfattar slutet av 1600-talet och första halvan av 1700-talet. Skärvorna kommer från enkel hushållskeramik. I mitten på 1800-talet har platsen täckts av ett stort slaggvarp. Kallrostar har dock anlagts direkt på marknivån och sannolikt är platsen redan ianspråktagen för kallrostar innan den börjar fyllas upp med
slagg. Kanske är det när de första kallrostarna tjänat ut som man börjar använda platsen som slaggupplag eftersom man då kunde anlägga nya rostar i slaggen. På den sista generationen kallrostar har slagg även fortsättningsvis deponerats.