2018:2906 Lämningar, pollen och landskap i Hagryd

Under oktober 2015 utförde Arkeologi-konsult en arkeologisk undersökning avfornlämningen Släp 117:1 inom fastigheten Hagryd 1:38 i Släp socken, Kungsbacka kommun, Halland. Fornlämningen Släp 117:1 upptäcktes vid en inventering 1988 och blev då klassad som stenåldersboplats på grund av fynd av slagen flinta i åkermarken. År 2014 utförde Arkeologikonsult en förundersökning inom Släp 117:1 som visade på fornlämningen utgjordes av en boplats från tidigneolitikum och äldre järnålder. Den nu utförda arkeologiska undersökningen av fornlämningen kunde ytterligare nyansera bilden av platsen. Undersökningen visade på att det dels snarare rör sig om en aktivitetsplats än en boplats och dels att aktiviteter har förekommit på platsen
från mesolitikum och framåt. Aktiviteterna inom fornlämningen kan tidsmässigt delas in i fyra faser (fas 1–4). Den första fasen utgörs av tidsperioderna tidig
mesolitikum (fas 1A), mellanmesolitikum (fas 1B) och tidigneolitikum (fas 1C) vilka främst representeras av fynd av sten men även av en grop från tidigneolitikum som påträffades vid förundersökningen. Den andra fasen utgörs av lämningar från yngre bronsålder (fas 2) och representeras av ett antal härdar och gropar samt av lagren 115 och 116 som uppkommit i samband med någon form av aktivitet i anslutning till en bäck som lett ner från den högre belägna rösemiljön väster om fornlämningen. Den tredje fasen utgörs av lämningar från äldre järnålder (fas 3) och representeras av en ränna samt kol som påträffades i botten av ett sandlager som skulle kunna utgöra spåren efter erosion från högre terräng till följd av avbränning av skog. Den fjärde fasen (fas 4) utgörs av ett antal lämningar som kunde kopplas samman med det tidigmoderna eller moderna odlingslandskapet och utgörs av diken, hägnader samt en möjlig del av en rökerianläggning. Med syftet att försöka få fram ny kunskap om landskapsutvecklingen utfördes även en pollenanalys på en borrkärna tagen i en mosse öster om fornlämningen. Pollenanalysen visade på fem skeden i landskapets utveckling efter den senaste istiden varav människans påverkan av naturen kunde ses i alla utom det första. Analysen visade på att de tidigaste skogsröjningarna skedde under mellanneolitikum men att dessa endast utgjorde mindre ingrepp. Under slutet av senneolitikum påbörjades därefter en stor förändring av landskapet i form av stora röjningar av skog som pågick i tilltagande skala fram till slutet av yngre bronsålder. Troligen röjdes skogen för att ge plats åt betesmarker men även för åkrar då de första spåren av odling kan ses under perioden. Landskapet förändrades därefter inte mycket förrän i slutet av äldre järnålder då en ny period av skogsröjningar tog vid som i stort skapade den landskapsbild som vi ser idag. Pollenanalysen visade även att odlingen kom att få en allt större betydelse under järnåldern och att bruket med att bränna av betesmarken på ljunghedarna inleddes under denna period.