2022:3159 Trottaberg i Söndrum - en by med långa anor

Vid undersökningen framkom 26 hus. Av dessa låg 25 inom grav- och boplatsområdet L1996:6920 och ett inom boplatsen L1996:6917 (figur 1).

Bebyggelsen inom L1996:6920 hade lång kontinuitet från äldre bronsålder till medeltid. Den aktuella undersökningen omfattade endast halva boplatsområdet och den sydöstra halvan undersöktes 2011 varvid även två senneolitiska hus framkom (Nordvall 2015). Även om platskontinuiteten är stark så har organisationen av bebyggelsen varierat över tid.

Om man ser till hela boplatsområdet så fanns under bronsåldern en gård som flyttade omkring inom området. Under äldre bronsålder fanns ett enormt hus som visar att Trottaberg var en av ett fåtal centralgårdar i Halmstadsområdet vid denna tid. Under yngre bronsålder var bebyggelsen av mer normala dimensioner. Från förromersk järnålder tolkas bebyggelsen representera två samtida gårdar vilket möjligen utökades till tre under romersk järnålder. Ett hus, daterat till århundradena kring Kristi födelse, var större än övriga och kan möjligen påvisa att gården under denna period var mer välbeställd. Under folkvandringstid och vendeltid fanns återigen bara en gård på platsen. Vid ingången till vikingatid expanderade bebyggelsen kraftigt och två gårdslägen fanns då inom boplatsen. Inom ett av gårdslägena anlades två brandgravar anslutning till ett av husen. Under senare delen av vikingatiden tillkom ytterligare en till två gårdar, samt ett flertal hus, i en byliknande struktur där bebyggelsen var mer eller mindre jämnt fördelad över hela undersökningsområdet. En av gårdarna tolkades som den primära inom byn. I denna fas byggdes också ett hus på samma plats som brandgravarna från föregående period. Under tidigmedeltid samlades bebyggelsen i ett gårdsläge i anslutning till toftområdet i fornlämningens sydöstra del, det vill säga utanför nu aktuellt undersökningsområde (Nordvall 2015).

I anslutning till bebyggelsen fanns andra boplatslämningar i form av härdar, ugnar, brunnar och gropar. Emellan husen fanns områden med en lägre anläggningstäthet. Dessa ytor kan i vissa fall ha utgjort gårdsplaner och i andra fall ha nyttjats för odling. Inga hägnade odlingsytor har heller kunnat observeras. Korta delar av störhålsrader fanns kvar men inget som kunde sättas samman till någon större struktur, eller kunde knytas till något specifikt skede. Det är oklart om bebyggelsen under något skede varit hägnad.

Makrofossilanalyserna har gett en inblick i vad som odlades på boplatsen under olika perioder. Däremot syns inte den boskapsskötsel som varit av så stor betydelse i Halland och exempelvis har inga båsavgränsningar eller hägnader säkert kunnat identifieras.

Från historisk tid fanns spår efter en väg samt gropsystem.

Inom L1996:6917 framkom endast hus 13, vilket tolkas som knutet till kultutövning. Huset förefaller ha brukats under stora delar av bronsåldern. I anslutning till kulthuset fanns också en mellanneolitisk grav (Mattsson 2010b).