De brända benen berättar - osteologiska nyheter från Fyrislund

Nu vill vi återigen dela med oss av nya resultat från utgrävningen av boplatsen och gravfälten i Fyrislund utanför Uppsala. Nu har våra osteologer blivit klara med analysen av benmaterialet från gravfälten och därför vill vi passa på att berätta lite om vad de kommit fram till – och då särskilt om den spännande fyndrika grav 1 som vi skrivit om tidigare här på hemsidan.

  De flesta av de undersökta gravarna var så kallade brandgravar där de döda människorna kremerats på brandbål innan de begravts. Detta var det gängse gravskicket under järnåldern. Under den yngre delen av järnåldern – som är den tid då dessa gravfält främst har använts – brändes ofta även djur och föremål tillsammans med den döde. Den starka värmen från elden brände, krympte och sprängde sönder skeletten till små, små bitar. Nu har våra proffsiga osteologer tittat på materialet från Fyrislund och utifrån deras resultat kan vi nu ge en bild av gravarnas djur och människor.

Grav 1 kan dateras till Vendeltidens början (Vendeltid 550-800 e Kr) och innehöll ett mycket rikt fyndmaterial. Där fanns till exempel fina arbeten av guld och kopparlegering i bland annat cloisonné-, filigran- och pressblecksteknik, ornerade benföremål och unika spelbrickor. Men dessa och alla andra fantastiska fynd kommer vi få anledning att återkomma till i artiklar längre fram. Fynden visar i alla fall med tydlighet att graven uppförts över någon – eller snarare några – i samhällets elit. Och samma slutsats kan man dra av det osteologiska materialet.

Eftersom graven var väldigt skadad så har vi antagligen inte haft ett komplett benmaterial att jobba med och den ursprungliga mängden ben – och därmed antalet djur – är oviss. Men antalet arter kan nog antas vara mera riktigt. Bland benen från grav 1 hittade osteologerna resterna efter två människor: en vuxen man (18-64 år) och ett barn i femårsåldern. Vad hade de för relation? Varför begravdes de i samma grav? Det kan vi inte veta, men av någon anledning har de dött relativt nära i tid. I graven påträffades också falanger (yttre tåben) från två olika björnfällar, vilket kan tolkas som att mannen och barnet lagts på varsin fäll vid begravningstillfället. Björnfällar förekommer ofta i rika gravar och utifrån jordbegravningar, där man kunnat bestämma var fällarna legat, har man sett att de fungerat som underlag för den döde.

I grav 1 fanns ett keramikkärl (urna) med brända ben där delar av människa och djur placerats.Resten av de brända benen låg i ett så kallat brandlager runt urnan.

Mannen och barnet har bränts på bålet tillsammans med hela eller delar av (minst) tio djur från sju olika arter: två hundar, en häst, två grisar, två får/getter, ett nötdjur, en duvhök samt en fisk. Dessutom hittades obrända rester efter en höna, en gris, ett nötdjur och ett får eller en get. Många av de obrända benen låg i ett lerlager som lagts ut som en grund för graven. Djuren i graven har haft olika funktioner vid begravningstillfället. En del har offrats hela som bruksdjur, medan andra utgjort matoffer. Ibland kan djuren ha varit både och. Fisken och de obrända djurdelarna har sannolikt varit matoffer.

En intressant detalj är att det bland de brända djuren finns en vuxen gris och en kulting, respektive ett vuxet får (get?) och ett lamm (killing?). Har detta ett samband med mannen och barnet? Har mannen fått fullvuxna djur med sig och barnet djurungar? Det är bara spekulationer, men en intressant tanke. Ett annat spännande fynd är det av duvhök. Under Vendeltiden började stormannaeliten i Mälardalen använda sig av dresserade rovfåglar för att jaga. Denna jaktteknik (eller sport, om man vill kalla det så) hade spridit sig i det övre samhällsskikten i Europa under tidigare århundrade. Fynd av rovfåglar som berguv, pilgrimsfalk och duvhök finns i många av de allra rikaste gravarna från tiden, t ex i Gamla Uppsala och Gnista, för att nämna några kända platser i närheten av Kumla. Duvhöken var en riktig statussymbol.

Björnfällarna, duvhöken och den stora mängden djur berättar samma sak för oss som de lyxiga föremålen i graven; att graven uppförts för någon i samhällets elit. Men vem var denne man? Och vem var barnet som begravts med honom? Vilka roller hade de i det tidigvendeltida samhället? I kommande artiklar på hemsidan kommer vi fördjupa oss i några av de fina föremål som framkommit och komplettera bilden av stormannen och barnet i Kumla. Välkommen åter!