Skriftliga källor ger ledtrådar till livet i Molnby

Den stora undersökningen i Molnby under 2016 och 2017 genererade ett stort fyndmaterial och mycket information som nu bearbetas i samband med rapportskrivningen. Vi undersökte bland annat en gård med namnet Snapptuna som enligt de påträffade föremålen var bebodd från andra halvan av 1600-talet fram till ca 1820. Från denna period finns också skriftligt material i form av bland annat skatte- och husförhörslängder, död- och begravningsböcker och mantalslängder som kan ge en fördjupad bild av livet på gården.

Mellan 1740 och 1759 brukades Snapptuna av Olof Andersson. I hushållet fanns också hans föräldrar, hans hustru Lisa och så småningom sex barn. Efter Olofs död 1759 upprättades en bouppteckning enligt gällande lag.

Bouppteckningen inleds med en kopparkittel som förefaller vara det dyrbaraste lösöret och därefter redovisas några möbler; tre skåp, ett långbord med säte, en karmstol och en säng. Husgeråd av trä i form av ämbar, stävor, kar, byttor, stop och tallrikar finns listade men också tre stenfat och två stenskålar vilket antas vara fajans eller stengods. Dessutom finns två flata fat och två krukor med på listan men det anges inte närmare vilket material de är gjorda av. I uppteckningen ser man spår av det arbete som utförts hemma på gården. En linbråk, två vävstolar och en mängd redskap för träbearbetning som olika typer av yxor, hyvlar och borrar visar vilka hantverk som utförts på gården. Olofs kläder bestod bland annat av två par byxor, två västar, tre rockar, varav en i vadmal, och tre pälsar. Inga skjortor finns med i listan, däremot finns handskar och strumpor och en rad huvudbonader, bland annat en utterskinnsmössa.

Hästar och kor i Olof Anderssons bouppteckning från 1760. Hästen uppges vara grå medan korna nämns vid namn. (1 grå häst, 1 ko Huvda, 1 dito Volga, 1 dito Stjärna, 1 dito Grilla). Källa: Bouppteckning (Vallentuna-häradsrätt-AB-FII-1-1699-1770-Bild-2030-Sida-198 (2).

Olofs sammanlagda tillgångar summeras till 837 daler kopparmynt och 2 öre nästan hälften av tillgångarna utgjordes av kreaturens värde. Hästen var den värdefullaste ägodelen på gården och betingade ett värde av hela 60 daler kopparmynt. Förutom hästen fanns fyra kor och man har antecknat deras namn: Huvda, Volga, Stjärna och Grilla. Svenska konamn finns belagda ända sedan 1600-talets mitt. De hade dock sannolikt namngetts även tidigare eftersom man behövde kunna skilja djuren från varandra när man talade om dem. Dessutom finns ett emotionellt behov av att namnge sina arbetskamrater på gården.

Inga pengar fanns utöver lösöret men heller inga skulder. Bouppteckningen har undertecknats av Olofs änka Lisa Persdotter. Hon har intygat att hon uppgett alla tillgångar och inte undanhållit något. Någon har skrivit hennes namn och hon har satt dit sitt bomärke i form av ett kors. Sockenprästen Uno Fasth har sett till att de fattiga har fått sin andel. Denna utgjordes av 1/8 procent av kvarlåtenskapen och skulle gå till de fattigas uppehälle i socknen.

Även om Olofs ägodelar inte är så många och inte särskilt värdefulla kan vi med hjälp av bouppteckningen få en bild av livet på gården. Man kan få en uppfattning om stugans inredning, vilka hantverk man sysslade med, vilken typ av redskap och åkdon som fanns där, hur människor var klädda och vilka djur som fanns i hagar och ladugårdar. Det blir mycket tydligt att det vi hittar vid en arkeologisk undersökning bara är en liten del av det som funnits på gården. Framförallt saknas föremål av trä och textil som ju förmultnat med åren. Men man kan också se att de skriftliga källorna bara speglar valda delar av historien.

Grunden till bostadshuset på Snapptuna gård där Olof och hans familj bodde mellan 1740 och 1759.