2021:2996 Återbruk - Molnby i Vallentunas utkant: bosättare, stenröjare och torpare

Återbruk eller återbruka är begrepp som idag är starkt sammankopplade med ett miljötänk, där kläder eller möbler lever vidare med en ny användare som väljer detta alternativ framför nykonsumtion. Men även en plats kan återbrukas, eller tas i anspråk på nytt. Redan sten-röjda ytor kan odlas upp igen, en bra plats för boende bebyggas på nytt, och nya begravningar ske i anslutning till förfädernas gravar.

Den här rapporten handlar om de arkeologiska undersökningar som Arkeologikonsult utförde åren 2016–2017 i Molnby, strax norr om Vallentuna utanför Stockholm. Utgrävningarna resulterade i många exempel på återbruk av en plats där människor verkat i mer än tretusen år. Som fyndet av en silverskatt, som på vikingatiden hade grävts ner i ett bronsåldersröse. Eller bostadshuset på Snapptuna 1700-talsgård, som visade sig ligga på samma, tydligen trevliga plats som ett långhus från yngre bronsålder.

En förklaring till återbruket är platsens läge i utkanten av centralare bygder, i ett landskapsavsnitt som inte varit det ekonomiskt mest attraktiva. I sämre tider har platsen inte brukats i så hög grad, kanske rentav övergivits, men i bättre och mer expansiva tider har man återvänt och återupptagit odlingsmarker, gårdslägen och gravplatser.

Historien började med ett stort gravröse som uppfördes under äldre bronsålder, 1610–1410 f.Kr. Det fick långt senare flera efterföljare. Den yngre bronsåldern var livligt närvarande, särskilt från omkring 800 f.Kr. och in i äldsta järnålder, med gårdar, gravar, kultplatser och spår av bronsgjutning. Sedan verkar verksamheterna ha avtagit. Från perioden romersk järnålder till vendeltid, från år 0 till 600-talet e.Kr., fanns ett antal gravar och områden med odlingsmarker. Någon bebyggelse som skulle kunna knytas till dessa lämningar har inte påträffats. Men i början av vikingatiden etablerades en gård i området, som lades på samma plats som en betydligt äldre bronsåldersgård.

Från medeltiden fanns spridda lämningar av bebyggelse, hantverksaktiviteter och odling. Analyser av pollen och växtmakrofossil visar att den medeltida agrarkrisen påverkade området och ledde till en tydlig men kortvarig igenväxningsfas. Därefter öppnades landskapet åter upp och bildade ett öppet kulturlandskap kring Snapptuna gård och torp, två enheter som under hela sin existens legat under Molnby säteri. Här fanns omfattande lämningar från 1600- och 1700-talen med flera bebyggelselägen, smedjor och odlingar. Vid Snapptuna gård fanns en i stort sett komplett 1700-talsmiljö med en parstuga och en vinkelformad ladugårdslänga. Den yngsta lämning som undersöktes i området var en ekonomibyggnad från 1800-talet som låg i Molnbys hagmark.