En vacker försommardag 2016 klev vi förväntansfulla ut på undersökningsytan vid Molnby strax norr om Vallentuna. Den utgrävning vi skulle påbörja var till ytan, komplexiteten och tidsomfånget mycket stor. Vi visste att vi antagligen skulle få möjlighet att undersöka ovanligt kompletta miljöer nästan oavsett tidsperiod. När vi väl klivit in i landskapet med grävmaskiner, spadar och skärslevar och blottlagt vad som fanns kvar efter forna tider visade det sig mycket riktigt att platsen hade bebotts och brukats under mycket lång tid. I området fanns lämningar från den sena stenåldern ända fram till 1800-talet.
Vallentunagrävningen är en av de största utgrävningar Arkeologikonsult har haft. Den pågick i två säsonger 2016–2017 och den undersökta ytan motsvarade sammanlagt sex stora fotbollsplaner, drygt fyra hektar. Här, strax norr om Roslagsbanans station Molnby, undersökte vi spår av människors verksamhet från äldre bronsålder fram till 1800-talet.
Rapportens titel Återbruk har vi valt för att det var så tydligt hur man på olika sätt brukat och återbrukat denna plats. Ett spännande exempel var en vikingatida silverskatt som hade grävts ner i ett 2500 år äldre bronsåldersröse. Ett annat exempel var bostadshuset på 1700-talsgården Snapptuna som visade sig ligga på precis samma plats, uppenbarligen trevlig, som ett långhus från yngre bronsålder.
Den äldsta uppgifter om Snapptuna är från 1538 då två torpare, Jens och Olof är upptagna i jordeboken. Någon hustru nämns inte, även om vi kan anta att de båda torparna har haft en familj. Först 1613, i skattelängderna för Älvsborgs lösen, omnämns ”en hustru”, vilket är något som också återkommer under hela 1600-talet då en eller två ”hustrur” förekommer i de olika källorna.
Först under 1700-talet får vi lära känna kvinnorna i Snapptuna lite närmare. 1721 tar en Johan Ersson över Snapptuna efter sin pappa tillsammans med en hustru, som inte nämns vid namn. I Snapptuna bor vid denna tid även hans systrar Margareta och Anna, hans mamma, en inhyses som kallas ”Gamla Malin” och två pigor, Kerstin och Maria. Även Johans bror Erik bor på gården. Vi börjar ana ett folkmyller där familjerelationer, arbetstagare och fattiga personer beroende av välgörenhet träder fram i ljuset.
Den stora undersökningen i Molnby under 2016 och 2017 genererade ett stort fyndmaterial och mycket information som nu bearbetas i samband med rapportskrivningen. Vi undersökte bland annat en gård med namnet Snapptuna som enligt de påträffade föremålen var bebodd från andra halvan av 1600-talet fram till ca 1820. Från denna period finns också skriftligt material i form av bland annat skatte- och husförhörslängder, död- och begravningsböcker och mantalslängder som kan ge en fördjupad bild av livet på gården.
Halvvägs i årets fältarbete vill vi berätta om en lite oväntad upptäckt: ett kulthus från bronsåldern. Bland arkeologer går liknande konstruktioner ofta under beteckningen brobyhus, efter ett tidigt fynd i Broby nära Uppsala. I fokus för årets undersökning ligger två gravområden från bronsålder. Gravområdena ligger på varsitt krönparti längs samma blockrika och steniga höjdsträckning, och har ungefärligen använts inom perioden 1500 till 500 f.Kr. Gravområdena har liknande utformning. På den högsta punkten i varje område finns ett manifest gravröse. Det ena röset är undersökt. Som vanligt i liknande rösen fanns inte så mycket föremål i det. Enstaka stenartefakter, bland annat malstenslöpare och ett hängbryne, fanns i röset och en hel del brända ben. Det fanns också en sekundärgrav högre upp i röset där vi kan se att de brända benen har legat i ett kärl, eftersom de påträffades vid en hartstätningsring från en näver- eller träbehållare.
