Vardagsmagi genom årtusenden i Molnby
Mycket av det vi kallar folktro eller skrock var en gång en självklar del av människors vardag. Enkla offerhandlingar var försök att påverka naturens gång, t.ex. att säkra kommande skördar och främja fruktsamhet bland djur och människor på gården. I andra fall kan magin ha verkat avvärjande, som ett skydd mot oönskade händelser eller onda avsikter. Vi har funnit exempel på vardagsmagi från flera årtusenden på just den här platsen, från bronsålder och fram till 1600-1700-talet.
För bronsålderns människor var det naturligt att infoga den här sortens handlingar i vardagen. Vi har bl.a. funnit flera så kallade skålgropar, en sorts hällristning i form av en grop, som vi berättat om tidigare. På järnåldersgårdarna i Molnby märks främst små offerdepositioner i stolphålen, där husets bärande stolpar skulle förankras. Här har vi funnit både malstenar och rester av matkärl. Troligen bottnar dessa offerhandlingar i en önskan om husets framtida försörjningslycka.
Spännande nog har vi funnit spår av liknande tankegångar även i husen från historisk tid, från medeltid fram till 1800-talets början. Här har man t.ex. placerat järnföremål under stenarna i husgrunderna, framförallt i husens nordsida. Väderstrecket norr var i äldre tid förknippat med onda makter och järn ansågs ha avvärjande egenskaper och kunde på det sättet skydda husets invånare från olycka. Vid Snapptuna gård hittade vi också två knivar nedstuckna i marken på vardera sida om ingången till gården. Detta kan också ha varit ett sätt att hindra sjukdom, onda avsikter och handlingar från inträde på gården. 1600-talet var en tid då ängslan för ond magi tog sig starka uttryck, vilket inte minst märks i domböcker från tiden. Inte så sällan anklagade grannar varandra för att ha tjuvmjölkat gårdens kor med hjälp av en trollhare, en så kallad Bjära, eller satt sjukdom på någon i familjen med magiska medel. Ibland ledde också sådana anklagelser till dom och dödsstraff. Om just sådana tankegångar ligger bakom de nedstuckna knivarna vid ingången till Snapptuna gård kan vi naturligtvis inte veta, men strömningarna var starka i samhället vid den här tiden.
Det som gör det så roligt att undersöka ett så här stort område är just möjligheten att se de långa tidslinjerna – i det här fallet kan vi följa människors tankegångar genom tre årtusenden, vilket ger viktig kunskap om traditioners förändring och kontinuitet.