Snöstorp - om att sätta ihop en kruka från bronsåldern
Vid undersökningarna av boplatsen Snöstorp 116 i Halmstad gjordes ett praktfynd av en kruka från yngre bronsålder. Det är sällan hela krukor påträffas vid arkeologiska boplatsundersökningar och denna gång var inget undantag, men det visade sig att även om krukan var i bitar så fanns nästan alla bitar kvar. Under rapportarbetet blev frestelsen alltför stor för att vi skulle kunna motstå att försöka sätta ihop bitarna till den kruka de en gång utgjort. Pusslet gick efter initiala framgångar mycket långsamt vilket gjorde att det var nära att vi gav upp. Tursamt nog blev det plötsligt uppenbart vilka bitar som skulle sitta på vilken plats och krukan kunde därefter snabbt sättas ihop. Som vanligt med pussel visade det sig i slutändan att en bit saknades och att det fanns fem bitar kvar som måste komma från någon annan kruka.
Den hopsatta krukan visade sig vara 28 cm hög och ha en 22 cm bred mynning. Typen dateras till den yngre bronsålderns period 5 (900-600 f.Kr.). Utsidan har ytbehandlats på två olika sätt där dess botten och buk är rabbade, medan dess hals är glättad. På krukans bredaste punkt möts de två ytbehandlingarna vilket även markeras med långsmala knoppar på vilka lodräta insnitt gjorts. Vid den keramiska analysen som utfördes av Ole Stilborg uppmärksammades även ett koniskt hål strax under krukans mynning. Hålet gjordes före det att krukan brändes och bör därmed haft någon form av funktion. När krukan nu sattes ihop visade det sig att det fanns ytterligare ett hål av samma typ strax bredvid det första. Designen av krukan med knopparna och hålen skulle kunna tala för att den kunde hängas upp. Knopparna skulle i så fall ha fungerat som en spärr för de tjockare snören som krukan var upphängd i. Hålen som båda sitter på ena sidan av krukan skulle i så fall kunna ha haft en funktion när krukan skulle tippas. Att kärlet var gjort för att hängas upp är intressant då den hittades i vad som tolkats som en brunn eller en grop som använts för förvaring av vatten. Kanske användes den som en hink för att hissa upp vatten.
Nu har vi även fått in de första 14C-dateringarna från undersökningen och de visar på att den huvudsakliga aktiviteten på Snöstorp 116 inleddes i samband med krukans tillkomst, även om det finns äldre spår från tidigmesolitikum och äldre bronsålder på platsen. Brunnen som krukan hittades i låg då på toppen av en mindre förhöjning i terrängen och nedanför denna började härdar att anläggas i slutet av bronsåldern och genom den äldsta järnåldern fram till Kristi födelse. Totalt hittade vi 400 härdar kring förhöjningen och majoriteten av dessa anlades under inledningen av järnåldern. Härdarnas funktion är oklar men eftersom vi inte hittat några förkolnade sädeskorn i dem kan vi säga att de troligen inte använts för tillagning av mat, eller i varje fall inte av tidens vardagsmat som bestod av gröt. Utifrån de dateringar vi gjort kan vi se att förhöjningen från början var obebyggd men under den förromerska järnåldern (500-0 f.Kr.) anlades ensamliggande hus på förhöjningen som redan då måste ha varit inringad av härdar.
Under det fortsatta rapportarbetet kommer vi att närmare att försöka förstå sambandet mellan härdarna och bebyggelsen samt nyansera bilden med vad som i övrigt försiggick på platsen före och efter det att krukan lades ned i brunnen.
