Kärnbogravfältet slutundersökt!

Nu har vi avslutat slutundersökningen av järnåldersgravfältet i Kärnbo och det börjar bli dags för ett arkeologiskt bokslut av fältarbetet. Nu tänkte vi ta tillfället i akt att berätta lite av vad som framkommit i dessa gravar, som tycks ha lämnats i hög grad i fred, undantaget den ganska kraftiga växtligheten som funnits här i form av träd och buskar.

 

 Gravarna – en preliminär summering

En iakttagelse som gjordes tidigt av undersökningen var hur väl placerade gravarna var geografiskt. Det framstår tydligt att gravarnas placering respekterar varandra, och endast i ett fall kan man se att en grav överlagrar en annan.  Två mindre gravar låg i direkt anslutning till en av kröngravarna, vilket skulle kunna indikera släktskap, och att dessa haft en tidsmässig nära koppling. En av gravarna som undersöktes vid förundersökningen låg delvis över Grav 14, vilken bestod av en välkonstruerad mindre grav med en kantkedja och ett synnerligen intressant innehåll. Brandlagret innehöll förutom brända ben flera kamfragment med punktcirkel- och sicksackdekor, glaspärlor och en fragmenterad men ändå tydligt placerad gravurna. Flera föremål av kopparlegering framkom i brandlagret, bl.a. en liten oval och sannolikt o-ornerad spännbuckla, vilka har sin generella datering till 700-talet. Under en av stenarna i kantkedjan låg en kniv. Denna grav är efter fynden tolkad att ha tillkommit under vendeltid, och tillhör sannolikt en av de tidigaste anlagda gravarna på gravfältet.

Ornerat kamfragment av ben/horn.

Gravarnas placeringar antyder att gravfältet varit i bruk under en relativt kort period som spänner från vendeltid in i vikingatid, och att man varit måna om att låta gravarna ligga samlat men ändå med ett avstånd som bevisar att man under denna tid varit medveten om tidigare gravars placering, vilket tyder på kontinuitet i gravfältets användande. I fallet med den överlagrade graven kan detta tyda på att denna varit en av de först anlagda gravarna som delvis övertorvats innan den senare graven anlagts, eller att man kopplat ihop dessa efter det att en längre tid gått mellan gravarnas tillkomst.

Fynden – gravarnas hemliga språk

Alla gravarna har innehållit fynd av olika mängd och typ. Som förväntat har gravarna innehållit brända ben av människa. Den preliminära bedömningen har visat att flera av gravarna också innehållit brända ben av hund, får/get, fågel och häst. Nära nog alla gravar har innehållit keramik, och i flera fall med näst intill hela urnor in situ. Övriga fynd har utgjorts av framförallt spikar och nitar, liksom enstaka knivar.

Glaspärlor från barngrav 4.

Glaspärlor från Grav 2 på åsens krön.

Den vanligaste fyndkategorin är, förutom brända ben och keramik, glaspärlor. Alla gravar utom en har innehållit pärlor, i varierande mängd och utseende. De flesta av pärlorna består av enkla enfärgade pärlor i blått, gult, vitt, rött, grönt och blått, somliga även med en antydan till guldfolie. Flera pärlor har varit segmenterade. Ett mindre antal pärlor har varit av en mer avancerad typ, där flera färger använts för att bilda motiv, bl.a. ett blommönster. En mindre stensättning som låg i direkt anslutning till en av stensättningarna på åsens krön innehöll de kremerade benen efter ett barn samt 36 stycken mycket små glaspärlor i främst blått och gult, men ett mindre antal i grönt, turkost och vitt. I samma grav framkom även en miniatyr torshammarring, där själva ringen vridits liksom en normalstora ring som påträffades i en näraliggande grav, där en vuxen individ gravlagts. Storleken på både pärlor och torshammarringen gör att man osökt tänker att man som barn fått med sig liknande föremål som en vuxen, men i en anpassad storlek. Ett mindre antal gravar har innehållit endast en solitär röd pärla. Den osteologiska analysen får utvisa om dessa möjligtvis tillhört mansgravar, som tidigare föreslagits.

Övriga anläggningar på gravfältet

Ytterligare anläggningar som kommit att undersökas har varit en större, stenskodd grop samt en öst-västlig stenrad som ligger i gravfältets västra del. Den senare har kunnat konstateras vara anlagd och är sannolikt en del av en hägnad som avgränsat den högre liggande södra delen av åsen som utgör gravfältet. Vi har även undersökt runt flera av de större block som förekommer på ytan för att se om dessa använts som markörer för gravar, men har inte i skrivandes stund visat sig vara fallet.

Nu väntar en genomgång av det insamlade materialet och förberedelser inför analyser och konservering. Under hösten kommer vi att här berätta mer om det fortsatta arbetet när vi har fått möjlighet att sammanfatta de preliminära resultaten. Under tiden vill vi passa på att tacka alla de som besökt oss under fältarbetet på våra visningar, väl mött här för nya rön under tiden som rapporten tar form!

Philip berättar om gravarna för en intresserad skara vid visningen 15 september.