Skärvorna berättar - keramikfynd från Skarplöt

Keramik är en vanlig fyndkategori från förhistoriska boplatser. Vid en första anblick kan skärvorna verka oansenliga, men i själva verket är keramiken ett material som har mycket att berätta. I Skarplöt har keramik främst hittats i kulturlagren på ett av våra boplatsområden. Kulturlagren är högt prioriterade i projektet och hela 50 % grävs för hand vilket är ovanligt mycket för denna typ av platser. Detta resulterar i många fynd och en bra spridningsbild över olika avfallskategorier. Utifrån de många, små skärvorna kan vi börja lägga ett viktigt pussel om platsens historia.

 Keramiken från bronsålderns och järnålderns hushåll bestod av en kombination av olika kärl – en slags servis. Stora krukor fungerade som behållare för förvaring och jäsning medan mindre kärl och skålar främst användes för matberedning och servering. De finaste faten och kopparna användes vid måltider och dryckesservering. Spridningen av kärltyper inom en boplats kan därför ge ledtrådar till vad olika delområden använts till. Arkeologen Thomas Eriksson, som forskat om keramiken i Mälardalen under brons- och järnålder, har till exempel visat att olika kärltyper avsatts på olika delar av boplatserna. Från boplatsområden med långhus består keramiken vanligen till stor del av grövre kärl för förvaring och matlagning. Vid rituella platser i anslutning till boplatserna dominerar däremot ”finkeramik” för servering. Bruket av finkeramik för dryckesceremonier i rituella miljöer verkar sedan upphöra under övergången till järnåldern. Först under yngre romersk järnålder syns åter fina serveringskärl – men då knutna till enskilda hushåll snarare än till kultplatser. Att se vilka kärltyper som använts vid Skarplöt kommer därför bli en viktig del i analysen av boplatsens rumsliga organisation.

Exempel på keramikservis från yngre bronsålder. Skiss: Ole Stilborg.

Kärlens ursprungliga användning och utseende bedöms genom en specialregistrering av keramikskärvorna. Då analyseras keramikens form, volym, sammansättning, eventuell dekor och tillverkningssätt. Eftersom detta sker först efter fältfasen finns så länge bara en översiktlig bedömning. Keramiken som hittills påträffat i Skarplöt är från senneolitikum, bronsålder och äldre järnålder. Ole Stilborg, den keramikexpert som kommer genomföra analysen, har hjälpt oss med bedömningen av den äldsta keramiken som framkom förra veckan. Dessa fynd visade sig vara ornerad keramik från mellersta stenåldern eller, mer sannolikt, från yngre stenåldern-äldsta bronsåldern. Keramikfynden, tillsammans med ett fynd av flathuggen flinta och vad vi tror är resterna efter ett tvåskeppigt långhus, indikerar att senneolitikum och bronsålderns äldsta perioder varit en viktig fas på boplatsen. Keramikens kronologi och sammansättning kommer ge ett intressant underlag för att jämföra samtidighet, kontaktnät och relationer mellan Skarplöt och andra undersökta boplatser på Södertörn.

Skärva från ett kärl med ornamentik från kamstämpel eller grov tvärsnodd. Dekortypen förekommer både under den mellersta stenåldern (gropkeramik) och under yngre stenålder-äldsta bronsålder. Kärlets grova magring talar för att det hör till yngre stenålder och början av bronsålder (ca 2400-1500).

Förutom olika krukor och kärl kan det keramiska materialet även innehålla andra föremål. Ett exempel är sländtrissor och vävtyngder som användes för att spinna tråd och tillverka tyger. Ett annat exempel är teknisk keramik, det vill säga deglar, gjutformar och blästermunstycken som användes vid tillverkningen av föremål av brons eller ädelmetall. Bronsgjutning under bronsåldern krävde inga särskilda ugnskonstruktioner. Det innebär att degel- och gjutformsfragment och små bronsdroppar, vid sidan av vanliga härdar, är det enda som återstår på gjutplatserna. Sådana fynd känns igen tack vare att deras form och sammansättning avviker från vanliga keramikkärl. De kan alltså ge viktiga indikationer på var olika hantverk kan ha bedrivits, men några sådana fynd har ännu inte framkommit i Skarplöt.

En intakta degel från Bokenäs i Bohuslän. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM (http://kulturarvsdata.se/shm/media/226041) (CC BY).

I mer sällsynta fall hittas också små djurfiguriner och skedar gjorda av keramik. Keramik är ett formbart material som kan användas till mycket. Det förhistoriska keramikhantverket visar att man bemästrade leran och dess egenskaper på ett imponerande sätt. Troligtvis gömmer sig ännu fler föremålstyper ibland keramikklumparna – föremål som vår fantasi kanske inte ens räcker till för att föreställa oss... 

Läs mer:

Översikter om förhistorisk keramik:

- Lindahl, Olausson & Carlie (red.) (2002). Keramik i Sydsverige: en handbok för arkeologer.

- Hulthén, Birgitta (2012). Keramiken: introduktion till arkeologisk keramik.

- Brorsson, Torbjörn & Ytterberg, Niklas (2018). Stil, kronologi och struktur: bohuslänsk keramik i ett långtidsperspektiv.

Bronsålderns och järnålderns keramik i Mälardalen:

- Jaanusson, Hille (1981). Hallunda: a study of pottery from a Late Bronze Age settlement in Central Sweden.

- Eriksson, Thomas (2009). Kärl och social gestik: keramik i Mälardalen 1500 BC - 400 AD.

Bronsålderns metallhantverk i Mälardalen:

- Sörman, Anna (2018). Gjutningens arenor: metallhantverkets rumsliga, sociala och politiska organisation i södra Skandinavien under bronsåldern. (Publiceras i slutet av oktober)