Gravar vid Storkyrkan i Gamla stan, Stockholm

I ett schakt mellan Storkyrkan och Slottet framträdde strax under gatsten och utfyllnadslager ett utsnitt av Stockholms äldsta kyrkogård med delar av 230 skelettgravar in situ (anatomiskt på sin plats). Vår förhoppning är att den kommande osteologiska analysen ska bidra med ny kunskap om de gravlagda vid Stockholms äldsta begravningsplats.

 Totalt undersöktes en yta som var cirka 20 meter lång och omkring 2,5 meter bred. Här påträffades skelettbegravningar i upp till 2 meter tjocka lager (mellan 0,55 till 2,4 meter under markytan). Gravarna låg på varandra i upp till 14 lager. En preliminär datering av gravarna utifrån armställningar, gravskick och fynd tyder på att de gravlagts under perioden 1300- till mitten av 1500-tal.

 Äldre gravar och grupper av individer intill mur i väster.

I schaktet framkom också en omkring en meter bred mur i nord-sydlig riktning bestående av murad natursten blandat med tillhuggna stenar. Vid undersökningen kunde vi se att muren byggts på i ett senare skede. I samband med den yngre konstruktionen av muren hade flera skift av gravar grävts sönder. Djupare ned hade de äldre gravarna inte påverkats av den yngre muren och var intakta. Även öster om muren påträffades oskadda gravar. Fyndmaterialet var sparsamt men intill den östra delen av muren hittades tre Brakteater (ensidigt präglade mynt) varav två i nuläget kunnat bestämmas till Magnus Erikssons myntning 1354–1361.

De gravar som under fältarbetet tolkades som de yngsta begravningarna, med en möjlig datering till omkring 1550, låg i nära anslutning till kyrkobyggnaden. De hade en svag mörkfärgning kring skeletten efter förmultnade träkistor. Bland de övriga gravarna hade en övervägande andel av individerna endast begravts iklädda svepningar. Enstaka individer påträffas i en anatomisk position som antyder att de begravts i kläder men inga rester av träkista förekom i dessa fall.

Under fältarbetet observerade vi flera användningsfaser på kyrkogården. De olika lagren kunde grovt delas in i grupper utifrån fyllningsmaterial, gravarnas orientering och inbördes placering. Utifrån våra tolkningar i fält kunde vi göra en preliminär bedömning av fem gravfaser.

Exempel på skelett med skiftade orientering. Centralt i bilden, bakom sten med murbruk, ses ett skelett med rätt orientering, där fötter pekat åt öst.

De stratigrafiskt äldsta gravarna verkade ligga väster om den äldre muren och närmre kyrkobyggnaden i väst. Här hade både små barn och vuxna individer gravlagts. I nästa fas förekom grupper av begravningar, dubbelgravar eller ännu fler individer i samma nedgrävning. Här tycktes en övervägande andel unga kvinnor vara begravda. Individerna var varsamt nedlagda och gravarna var utlagda med hänsyn till tidigare begravningar. I denna fas förekom också ”felvända kroppar” d.v.s. med huvudet åt öster.

De äldsta gravarna öster om muren. Gravarna var täckta av ett raseringslager med murbruk och munktegel.

I följande fas låg kropparna mycket tätt intill varandra, med ytterst lite jord mellan, innan nästa grav skymtar under. Både vuxna och barn förekom. Kroppar var också lagda i ”fel riktning”, omvända i öst till väst men också i nord till sydlig riktning. Vidare in i nästa fas låg gravarna fortsatt tätt men övervägande andel utgjordes av vuxna individer. Flera gravar var avskurna av den yngre tillbyggda muren. Den yngsta fasen utgjordes av de kistbegravningar som låg i nära anslutning till kyrkobyggnaden.

3D-modellen från Storkyrkan och flera andra 3D-modeller finns på plattformen Sketchfab, via länken Sketchfab.com/arkeologikonsult.