Fyndens Ströja IV: Vikingatida dräktspännen

I tidigare inlägg har vi nämnt att boplatsen ändrade karaktär under mitten av 600-talet. Cirka 650 e.Kr. tas nämligen de treskeppiga husen kring storgården ur bruk och istället växer en by med flera gårdar fram som främst består av enskeppiga hus. Förutom att byggnadsstilen ändrades och vi får flera gårdar så ändrade man även riktningen som husen låg i. I samband med förändringarna försvinner även den stora hallen men vad som händer med storgården vet vi inte säkert. Kanske flyttades den utanför vårt undersökningsområde eller så övergavs den helt och hållet.

I det här inlägget ska vi visa några av de vikingatida dräktspännen som vi hittat från tiden efter den övergripande förändringen.

Förändringen syns nämligen till viss del även i fyndmaterialet. De allra mest exklusiva fynden vi har hittat hittills dateras till folkvandringstid och tidig vendeltid, det vill säga perioden innan boplatsen ändrade karaktär. De sen vendeltida och vikingatida fynden uppvisar en större variation men är inte lika exklusiva. Exakt hur mycket av förändringarna i fyndmaterialet vi kan tillskriva händelser i Ströja och hur mycket som beror på generella förändringar är svårt att säga. Det sker nämligen en förändring i produktionen av klädesspännen i Skandinavien under vikingatid. Det finns fortfarande kvar riktigt exklusiva föremål men ska man generalisera kan man säga fokus skiftade från exklusivitet till tillgänglighet. Man börjar i högre grad att använda sig av enhetliga gjutformar och spännena var inte lika ofta av silver eller guldbelagda.

Vi börjar med några likarmade spännen. De flesta vikingatida spännen som vi hittat i Ströja var sönderklippta eller på ett eller annat sätt förstörda. Givetvis finns det även en del hela spännen. Nedan visas några exempel på hela och trasiga likarmade spännen.

Likarmat spänne av typen ib:1 eller äldre Ljönestil som dateras till början av 800-talet.

Det andra hela likarmade spännet var av typen IV C:1 och daterades till andra halvan av 800-talet och till första halvan av 900-talet (Aagård 1984:108).

Ett sönderklippt likarmat spänne.

Det översta spännet är av typen äldre Ljönespänne som dateras till början av 800-talet. På spännets undersida fanns rester av två lager tyg från klädesplagget bevarade. Tyg under spännen är något som framförallt påträffas i gravar. Metallerna, främst vid nålarna, kan kapsla in och bevara tygerna. Däremot är det betydligt ovanligare att hitta rester av tyger på boplatser. Det här spännet påträffades i ett lager mitt på en vikingatida gård och det fanns inga spår av gravar någonstans i närheten. Vi kan bara spekulera kring händelserna som lett till att spännet tillsammans med rester av det underliggande klädesplagget hamnat i marken. Har det slitits av eller har en hel särk hamnat i jorden och resten förmultnat? De två undre spännena påminner om paradisspännen. Det nedersta spännet hade blivit sönderklippt.

Del av ett paradisspänne hittat i Ströja. Vad föreståller figuren? En björn? Under spännet ser man nålfästet.

I fotona ovan visas en del av ett sönderklippt paradisspänne. Paradisspännen har den övergripande formen gemensamt med de likarmade spännena från vikingatid men de har även uppstickande figurer. I Ströja har vi ett paradisspänne med bevarade figurer. Paradisspännena har två eller fyra figurer placerade på spännets armar. Figurerna avbildar djur som hjortar eller vargar som står vända med huvudet inåt mot spännets uppskjutande mittparti som i sin tur ofta tolkats avbilda en krona eller brunn. Paradisspännen kopplas ofta ihop med bryttiden mellan kristendom och hedendom i Skandinavien under 900-talet. Djuren och den eventuella brunnen är då hämtade från en kristen idévärld. Djurfigurerna är då tänkta att gestalta den frid som existerar i paradiset där inte ens rovdjuren attackerar bytesdjur när de dricker ur livets brunn.

Vad figuren från spännet i Ströja efterliknar är svårt att se. Ett förslag är att den kan gestalta en björn. Figuren har en markerad mun och antydan till ögon. På vardera sidan om kroppen är små hål som indikerar att figuren har händerna vid midjan. Vid basen är ytterligare ett mindre hål som tillsammans med två vågräta linjer markera benen. Figuren verkar sitta i en hukande position eller stå upp.
Treflikigt spänne från första halvan av 800-talet.
Vi har även hittat ett treflikigt dräktspänne. Spännet var av typen 2a och dateras till första halvan av 800-talet. En av flikarna saknades och en annan var avbruten. Spännet var ornerat med linjedekor och spiraldekor.

Två fynd tolkades som delar av en vikingatida spännbuckla som suttit framtill på en hängselkjol. Dels var det en krona från en spännbuckla, dels en del av spännbucklans kant. Fragmenten återfanns endast 1,1 meter från varandra och de kan ha kommit från samma spännbuckla av typ P52 eller P55 och dateras till 900-tal.

Kronan till en spännbuckla som dateras till mitten av 900-talet. Kronan hade en central knopp med fyra utbuktande armar. Basen var rund och på tre av fyra kanter fanns försänkningar eller möjliga nithål som antagligen hjälpt till att fästa kronan på bucklans mitt. Kronan var urgröpt på undersidan och där fanns korrosion från en järnnit.

Fyndet tolkades som del av en spännbuckla. Utmed den rundande kanten var en tydlig bård men i övrigt kunde man inte se någon ornamentik.

Kortfattat kan vi alltså säga att spännena från tiden efter förändringarna som vi ser i Ströja kring 650 e.Kr. inte är lika exklusiva som från perioderna innan. Men det är en förändring som är ganska typisk för vikingatid och utifrån dräktspännena kan vi inte utesluta att det funnits kvar en aristokratisk storgård på platsen efter att hallbyggnaden försvunnit.