Vid de arkeologiska undersökningarna vid Ströja utanför Norrköping har man hittat lämningar efter en storgård samt handelsplats från tiden 450–1000 e.Kr. Lämningarna som är helt unika i Östergötland innefattar såväl stora hallbyggnader, som offerplatser, handelsområde samt ett stort antal föremål. Arkeologernas senaste fynd av guldbleck i en hallbyggnad förstärker bilden av Ströja som en plats med relationer till andra elit-residens i Nordeuropa.

Undersökningen vid Ströja utanför Norrköping har pågått sen april, och genomförs av Arkeologikonsult inom projekt Ostlänken. Att vi skulle hitta spektakulära fynd var vi väl medvetna om då vi vid tidigare undersökningar 2011, 2012 och 2016 gjorde fynd som delvis kunde skriva om Östergötlands järnåldershistoria. Men omfattningen på lämningarna får oss nu att häpna.

Den äldsta uppgifter om Snapptuna är från 1538 då två torpare, Jens och Olof är upptagna i jordeboken. Någon hustru nämns inte, även om vi kan anta att de båda torparna har haft en familj. Först 1613, i skattelängderna för Älvsborgs lösen, omnämns ”en hustru”, vilket är något som också återkommer under hela 1600-talet då en eller två ”hustrur” förekommer i de olika källorna.

Först under 1700-talet får vi lära känna kvinnorna i Snapptuna lite närmare. 1721 tar en Johan Ersson över Snapptuna efter sin pappa tillsammans med en hustru, som inte nämns vid namn. I Snapptuna bor vid denna tid även hans systrar Margareta och Anna, hans mamma, en inhyses som kallas ”Gamla Malin” och två pigor, Kerstin och Maria. Även Johans bror Erik bor på gården. Vi börjar ana ett folkmyller där familjerelationer, arbetstagare och fattiga personer beroende av välgörenhet träder fram i ljuset.