En järnåldersboplats utanför Upplands Väsby

För några år sedan upptäcktes boplatsspår från järnålder vid arkeologiska utredningar i åkermarken utanför Viks gamla by, strax norr om Upplands Väsby. I år var det dags för oss på Arkeologikonsult att avgränsa och undersöka boplatsspåren. Anledningen är att kommunen ska bygga ett nytt villaområde. Den frostnupna åkern visade sig gömma lämningarna efter en tvåtusenårig boplats.

När vi hade schaktat bort matjorden i den gamla åkermarken framträdde resterna efter ett 20 meter långt långhus från järnåldern, ett kulturlager och några eldstäder. Den lilla järnåldersboplatsen verkar ha varit bebodd under en ganska kort period. Detta ser vi eftersom det fanns få spår av aktiviteter runt huset, till exempel eldstäder och gropar. Ett annat tecken på att bosättningen varit kortvarig är att det bara fanns en byggnad, snarare än flera generationer av hus.

Spår efter ett långhus från järnåldern. Lämningarna som är utmarkerade med gula trästickor är stenskodda gropar. I groparna har det en gång stått stolpar som bar upp byggnadens takkonstruktion. Hustypen förekommer under förromersk och romersk järnålder, ca 500 f.Kr. till 400 e.Kr. Huset har varit drygt 20 meter långt.

I groparna efter pålarna som burit upp huset fanns svarta färgningar med sot och kol. Detta är rester efter trästolparna som ingått i den takbärande delen av husets konstruktion. Det förkolnade träet indikerar att huset har brunnit. Kanske övergavs boplatsen för att huset brann ner av en olyckshändelse. En annan möjlighet är att huset brändes avsiktligt i samband med att människorna flyttade därifrån.

Vilka har då bott i huset vid Vik, och hur levde de? Få fynd och andra spår efter mänsklig aktivitet har bevarats i jorden efter de två årtusenden som passerat. Vi har hittat fragmentariska rester av keramikkärl, som var viktiga vardagsföremål för matlagning och förvaring. Spår av matlagning syns också i form av djurben, där vår benexpert har kunnat identifiera huggmärken från slakt. Ett annat litet fynd är en halv pärla. Pärlan är av glas och är förmodligen samtida med huset. Den hittades i kulturlagret och har kanske slängts eller tappats under arbetet på boplatsen.En orange pärla som hittades i ett kulturlager vid förundersökningen.

Vid boplatsen har man helt säkert även odlat spannmål. Var gårdens åker eller åkrar legat vet vi inte ännu, och arkeologiska spår efter odlingsytor är i allmänhet svåra att hitta. Kanske kan kulturlagret, som låg 10 meter söder om huset, vara spår av en åker som gödslats med hushållssopor? Om lagret är en rest efter odling eller inte, och huruvida lagret var samtida med huset, kommer vi förhoppningsvis att få svar på genom analyser och ¹⁴C-dateringar. Arbetet med att analysera och tolka boplatsen tar nu vid och en rapport över resultaten kommer nästa år.

Landskapet runt omkring såg delvis annorlunda ut när gården var i bruk. Havsnivån var högre och sjön Fysingen var större - boplatsen var därför omgiven av vatten och strandängar i flera riktningar. Under äldre järnålder sträckte sig en havsfjärd in till området där Vikskolan ligger idag, bara några hundra meter söder ut. Strandängarna och skogsmarkerna runt omkring gav bete och foder åt djuren. Andra spår efter den äldre järnålderns människor i Upplands Väsby-trakten är till exempel de många stensträngar och stensättningar som inhägnat, avgränsat och markerat ägor och viktiga platser i landskapet.

Platsen senast var bebodd under äldre järnålder. Därefter har ytan brukats som åker, vilket framgår av äldre kartor över byn Vik och dess ägor under 1600- och 1700-talen. 1600- och 1700-talets bönder hade också lämnat några spår efter sig, till exempel ett stenfyllt dike och en skaftdel till en gammal kritpipa. Nu är det snart dags för nya invånare att flytta in vid Vik, eller Wijk-Oppgård som det nya bostadsområdet ska heta, och platsen som för två tusen år sen var en liten gård ska återigen bli bostad.

Omgivningarna kring boplatsen vid Vik, en frostig morgon i november. Några hundra meter söder ut fanns en havsvik under äldre järnålder.